And everything comes back..

Tunga tårar faller ner för kinderna,
och världen målas svart ännu en gång.
Varför är det så?

Jag förstår inte,
jag var ju så glad nyss.
Jag kände skrattet bubbla i bröstet
och mina ögon glittrade.
Men någonting splittrades,
och allting blev fel.

Jag vill vara lycklig.
Varenda sekund, varenda minut,
varenda timme, vartenda dygn.
Varje vecka, alla månader.
Många år, hela mitt liv.

Texten beskriver mitt liv kan man säga.
Alltid när jag byggt upp något rasar det igen och allt blir svart.
Jag orkar inte att det ska vara såhär jämt. Just nu känns det som
jag kommer bli ensam vilken sekund som hällst, som om alla ska lämmna
mig. Jag är så jävla rädd. Rädd för att bli lämmnad ensam, rädd för att
alla ska sluta tycka om mig. Varför kan jag inte lita på era ord?
Det går bara inte. Jag vill lita på dom, men jag har så jävla svårt att tro på allt.
Och nu blir jag så jävla trött på mig själv för att jag skriver allt det här,
men på nått sätt måste man ju få ut det? Det finns ingen jag kan prata med heller,
för det är ingen som fattar..på rikitgt.. fan, jag önskar bara att alla problem
försvann. Jag vill va som er, jag vill inte vara jag. Varför kan jag inte bara
vara som er? Det här året kanske inte kommer bli så bra som jag trodde.
Det här året kmr ensamheten favolisera mig känns det som. fan du ska jag sluta
sitta här och tycka synd om mig själv.

It´s hard to say I miss you, since your been gone it´s not the same.

Jag hatar att jag älskar dig.
Jag hatar att jag inte kan glömma dig.

Du var den enda som förstog på riktigt,
Konmer det någonsin finnas en sån person för mig igen?

För jag vill veta om kärlek finns.

Idag ska jag äntligen träffa Alexandra, har saknat henne som fan.
Ikväll ska vi till Melina, har saknat henne med. Sen ska Alex sova här :)

Jag blev inte kär i dig.
Jag blev kär i kännslan!

jag vill bli älskad för den jag är.

Jag vet att folk har haft världigt svårt för mig för de tror att jag är någon jag igentligen inte är. Dom flästa har tyckt att jag är mycket i centrum och tar andras uppmärksamhet, men så har jag absolut inte kännt själv. Men jag vill säga förlåt iaf till alla er som kännt så. Men nu ska jag berätta hur jag är! Jag är en sån person som lever av kärlek och upmärksamhet. Det jag är mest rädd för är att bli ensam, att alla sluat gilla mig. Därför är jag i behov av att känna mig älskad.Jag är jävligt avundsjuk av mig med det vet nog ni som känner mig. Men det kan jag inte hjälpa, det är sån jag är. Jag är nog som ni säger, en jävligt mystisk person. Jag berättar allt för er, men endå vet ni ingenting om mig. Det är lite konstigt. Dom sa att jag är egoistisk men det kan jag faktist inte hålla med dom om, oftast tänker jag på andra före mig själv. Det jag hatar mest är att se mina vänner ledsna och deprimerade. Då vill jag göra allt för att göra dom glada. Men skiten man får tillbaka när man försöker vara snäll gör så att man tappar lusten, det kanske ni förstår. Men jag älskar er över allt annat på jorden endå, jag gör allt för er fast det alltid kanske inte märks. Det är nu såhär på senare tid jag fått reda på vad folk igentligen tyckt om mig, och jag tycker det är ganska sorgligt att ni inte kännt riktiga elli. Jag hoppas ni har fattat nått av det jag skrivit nu och fattat hur jag är. Jag är jävligt tacksam att ni stått ut med mig även fast jag tydligen vart som jag vart, och jag hoppas jag har ändrat på mig. Men nu vet ni hur jag känner. <3

2008 - Nytt år, nya möjligeheter

jag känner på mig att det här året kommer bli bäst.
Jag vet inte varför men jag tror bara det. och hoppas det med.
Nyårsafton spenderade jag med min allra bästa kompis MATILDA.
Vi smällde smällare och raketer och hade allmänt kul.
TACK <3 Det här året ska jag gå på mkt fler konserter och
träffa mkt mer nytt folk. Men jag kmr alltid minnas 2007,
ett av mina bästa år ever. Alla nya männniskor som jag lärt känna.
Det är ni och såklart mina gamla vänner som gjort det här året till
nått bra. Tack alliopa, för att ni är mina vänner. Tack värkligen,
skulle dö för er, ni är bäst.

Så 2008 here i come.