popfjant

Säger som Alex, det finns inga föralltid, och det är så jävla tragiskt igentligen. När man tänker efter på hur många man sagt "du och jag föralltid" till så vill man bara lägga sig ner och gråta. För det är så jävla fel, det finns inga föralltid. Jag förstår mig inte på livet, jag förstår mig inte på människor? Allt är så komplicerat, men endå är allt så lätt igentligen! Om man bara inte hade haft så starka kännslor hade ju livet faktist inte varit så svårt, men nu är det ju inte så. Det här sommarlovet har vart tråkigt, vad hände med "det här ska bli den bästa sommarn ever" ? haha, allt man säger, inget blir som man tänkt. 2007 in my heart, det året, så jävla underbart! Om allt endå kunde vara som då, men det är något som inte går. Så ifortsättningen ska jag leva i nuet, och tänka tillbaka så lite som möjligt! För allt underbart som har hänt kommer inte tillbaka, inte på samma sätt, och det gör mig ledsen, så därför vill jag bara glömma, glömma allt. Så nu är det bäst att det händer roliga saker här den sista tiden av sommarlovet, så jag kan glömma allt annat. hehehuhuhhu, det kommer säkert bli nice :D