"Hur många gånger kan ett hjärta krossas och ändå fortsätta slå?"

"Väldigt stora problem. Så varför kändes det plötsligt så obetydliga när vi kom ut ur skogen och jag fick syn på Charlies ursinniga, röda ansikte?
Edward kramade mig mjukt. "jag är här."
Jag drog ett djupt andetag. Det var sant. Edward var här, med armen om min midja. Jag klarade vad som helst så länge det var sant. Jag rätade på ryggen och gick för att möta mitt öde, med min framtid vid min sida."

utläst.
"När jag hör din röst"

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka vad jag tyckte om boken.
Jag har verkligen fastnat för den här serien, jag trodde aldrig att jag skulle
bli "läsnörd". Slutet av boken var så jävla..fint, ordet kanske till och med är vackert.
Dom här böckerna bevisar att till och med omöjlig kärlek är möjlig.
Allt är möjligt om man bara har hoppet kvar.